Försäljningskurvorna för hemmabatterier och solceller ser ut som ett EKG med oregelbunden rytm. Topparna sammanfaller nästan alltid med politiska beslut – inte med tekniksprång eller stigande elpriser. Det avslöjar något centralt om den svenska marknaden för grön teknik: den är i grunden ett skattepolitiskt fenomen.

Gröna avdraget som marknadsskapare

Det så kallade gröna avdraget – en utökning av ROT-systemet som ger 15 procents skattereduktion på hemmabatterier och laddboxar – infördes 2021. Effekten på marknaden var omedelbar. Installatörer rapporterade om köer på månader och leveranstider som sträckte sig halvåret ut. Samma mönster upprepades när subventionerna för solceller stramades åt eller förändrades: orderingången mattades av snabbt.

Det är en marknad som inte primärt drivs av att tekniken blivit bättre eller att elen blivit dyrare – även om båda sakerna är sanna. Det är budgetpropositionen som avgör om en villaägare i Lidköping beställer ett batteri i november eller skjuter upp köpet till nästa år.

Varför är kopplingen till elpriset svagare än man tror?

En vanlig föreställning är att höga elpriser driver investeringar i solceller och batterier. Sambandet är mycket svagare än det ser ut. Under vintern 2021–2022, när spotpriserna i södra Sverige slog rekord, ökade visserligen intresset – men de faktiska installationerna hängde kvar på ungefär samma nivå. Förklaringen är enkel: ett hemmabatteri kostar mellan 80 000 och 150 000 kronor installerat. Återbetalningstiden hamnar ofta på 15–25 år utan subvention. Skattereduktionen på 15 procent ändrar kalkylen tillräckligt mycket för att utlösa ett köpbeslut som annars aldrig hade fattats.

Solceller har en bättre grundkalkyl – priset per kilowatttimme producerad el har fallit dramatiskt det senaste decenniet – men även här är subventionerna avgörande för att korta ned återbetalningstiden till en nivå de flesta hushåll är beredda att acceptera.

Branschens sårbarhet

När en hel bransch är beroende av politiska beslut uppstår strukturella problem. Installatörer har svårt att planera bemanning och lagerhållning. Leverantörer tvekar att bygga upp kapacitet om de inte vet om marknaden existerar om tre år. Och konsumenter lär sig att vänta – om det kom ett bra avdrag förra mandatperioden kan det komma ett nytt snart, varför investera nu?

Det skapar en boom-bust-dynamik som är ineffektiv för alla parter. Under toppar överhetttas marknaden och priserna drivs upp. Under dämpade perioder permitteras montörer och återförsäljare tvingas sälja av lager till rabatterade priser.

Jämförelsen med Tyskland och Norge

I Tyskland har solcellsmarknaden vuxit mer stabilt de senaste åren, delvis för att den tyska modellen kombinerar direktstöd med långsiktiga garanterade inmatningspriser. Konsumenter vet vad de får, och branschen kan planera därefter. I Norge är elanslutningar och nätstrukturen en del av ekvationen – där handlar debatten mer om faktisk systemnytta än om skatteavdrag.

Sverige har valt en annan modell: skatteincitament som är enkla att ändra i varje budgetprocess. Det är politiskt flexibelt men skapar osäkerhet för marknaden.

Teknikutveckling räcker inte

Batteripriserna globalt har fallit kraftigt de senaste åren, drivet av den explosiva tillväxten inom elbilsmarknaden och stordriftsfördelar i cellproduktionen. Ändå har inte prisrasen på hårdvara lett till något genombrott för hemmabatterier utan statliga incitament. Det beror på att kostnaderna för installation, certifiering och nätanslutning inte fallit i samma takt – och att grundkalkylen fortfarande är svag utan subvention.

Det innebär att marknaden förblir subventionsberoende inte för att tekniken är omogen, utan för att systemkostnaderna och konsumenternas avkastningskrav gör det nödvändigt.

Vad händer om subventionerna försvinner?

Svaret på den frågan är känt sedan tidigare. När solcellsstödet tillfälligt skalades ned i Sverige föll installationsvolymen snabbt. Branschens egna prognoser inför varje budgetbesked vilar nästan uteslutande på antaganden om hur politiken ser ut – inte på teknikprognoser eller elprisutveckling.

Det är inte nödvändigtvis fel att subventionera grön teknik. Men det är värt att vara ärlig med vad som faktiskt styr marknaden. Hemmabatterier och solceller i Sverige är i dag ett politikprojekt som råkar använda teknik – snarare än ett teknikprojekt som råkar få politikstöd.